Hoppa till innehåll

Installera svtplay-dl i Freenas 11.2

  • Skapa en ny jail (11.2), döp den till svtplay-dl, nätverk dhcp
  • Sätt upp en mnt till foldern på freenas där du vill spara nedladdat material, givet att du har dina media i /mnt/pool/media, och har döpt din jail till svtplay-dl:
    • source: mnt/pool/media
    • destination: /mnt/iocage/jails/svtplay-dl/root/media
  • Öppna ett shell till din jail
  • vi .login_conf
    • me:\
      :charset=UTF-8:\
      :lang=sv_SE.UTF-8:\

  • exit och starta shell igen
    • pkg install python3

      python3 -m ensurepip

      python3 -m pip install pyyaml

      pkg install curl

      pkg install ffmpeg

      python3 -m pip install requests

      curl -L https://svtplay-dl.se/download/latest/svtplay-dl -o /usr/local/bin/svtplay-dl

      chmod a+rx /usr/local/bin/svtplay-dl

Installera Ngenic Tune till en Nibe Fighter 310P

Igår fick jag hem en Ngenic Tune, en intelligent termostat anpassad för vårt nordiska klimat. Ngenic lär sig hur ditt uppvärmningssystem reagerar i olika temperaturer och ljusförhållanden, och med hjälp av detta och genom att hålla koll på väderprognoser och kommande köldknäppar ser Ngenic Tune till att hålla temperaturen i huset jämn, undvika spetsvärme och minska uppvärmningskostnaden.

Ngenic har en alldeles ypperlig interaktiv installationsanvisning, men jag stötte ändå på patrull på vägen.

Ngenic Tune består av tre delar, som alla pratar med varandra via radio (inte över wifi). Den första är en gateway, som man kopplar in på elnätet och i sin router.

Ngenic Tunes gateway

Den andra delen är en innegivare, som man sätter upp där man vill mäta temperaturen och solljuset, exempelvis i vardagsrummet. Man sätter enkelt upp den med den medföljande magnetiska skruven.

Innegivaren

Innegivaren

Sedan kommer den tredje delen, den jag hade problem med. Den ska installeras längs kabeln som går till den redan befintliga utegivaren.

Styrdosan

Styrdosan

Jag kunde inte hitta var kabeln gick genom huset, hur jag än letade. Jag kunde inte ens se var den gick ut från värmepumpen.Till slut gav jag upp och monterade styrdosan inne i själva värmepumpen.

Först stängde jag av elen och tog bort den översta skyddsplåten (den man tar bort när man ska rensa filtret). Sedan tog jag bort den understa skyddsplåten. Båda två går att ta bort genom att bara dra loss dem. Den mittersta skyddspåten sitter fast med två skruvar i botten. Skruvar man loss dem går det lätt att lyfta bort den mittersta skyddsplåten också.

Högt upp till vänster sitter kabeln till utegivaren:

1

Jag följde kabeln nedåt, och kom till en för ändamålet praktisk sockerbit:

2

Jag skruvade loss sockerbiten, och hade då en kabel som kom från utegivaren, och en som satt fast i värmepumpen. Båda de två kablarna består av två koppartrådar. Kabeln från utegivaren satte jag fast i den medföljande y-sladden. Det spelar ingen roll vilken av de två koppartrådarna som sitter i vilket hål, men de ska in i delen som har en gransymbol på sig.

3

Nästa steg är att koppla in kabeln från värmepumpen. Den sätter man lika enkelt i y-sladdens ”husdel”:

4

Andra änden av y-sladden ska sedan in i styrdosan, och styrdosan får plats vackert upphängd inne i värmepannan. Se till att varken den eller sladden ligger mot de varma delarna.

.5

Sedan är det bara att sätta tillbaka skyddsplåtarna. Glöm inte klistermärket!

6

Starta appen på din telefon och gläds åt besparingen 😉

7

Pappa och hans mördare

En söndag i december tvingade en för oss okänd man Pappa att ta bilen och köra långt ut i skogen. Där sköt han honom. Den mannen hatar jag.

Vi märkte att Pappa inte mådde bra under hösten. Men den okända mannen hade Pappa i ett järngrepp. Han lyckades få Pappa att lura oss – att få honom att gång på gång säga till oss att allt kommer ordna sig. Och vi trodde honom.

Jag har undrat många gånger om Pappa kände honom. Kände till honom. Visste han att han fanns där inne någonstans? Frågorna jag aldrig får svar på är många. Den största är ju förstås ”varför?”. Jag har en liten aning om varför. Jag vet ju vad han skrev i brevet. Men jag vet inte hur mycket av det Pappa skrev och hur mycket den andra personen skrev. Det jag däremot är övertygad om är att Pappa inte skrev allt i det där brevet. För det var så mycket som inte var Pappas ord. Och det var så mycket osagt i brevet, så mycket saker som min Pappa aldrig skulle utelämnat.

Att det fanns någon helt okänd där inne som tog livet av Pappa är den enda förklaring jag kan smälta. Den enda förklaring jag någonsin kommer att acceptera.

Pappa var alltid väldigt noggrann med att man ska vara omtänksam och aldrig oroa människor i onödan genom att inte berätta vart man tar vägen. Att försvinna och låta oss leta i fyra dagar är så lång ifrån min Pappa man kan tänka sig.

När jag frågade mina barn vad de kommer ihåg mest av Farfar sade de ”Han var så himla snäll. Och han tänkte alltid på alla andra först.”. Även det något som är helt sant. Min Pappa – deras Farfar – skulle aldrig vara så självisk att han tog sitt eget liv. Det fanns inte på kartan.

Min svåger Henrik skrev något fint om Pappa. ”En svärfar vars lugna å harmoniska personlighet alltid skapade en behaglig stämning. En människa som verkade helt oförmögen att stressa upp sig, varför hade du så bråttom just denna gång…?”. Huvudet på spiken. Pappa stressade aldrig upp sig. I alla fall visade han det inte.

Bilden nedan visar vad det sista min Pappa såg var. Hans mördare hade inte fullständig kontroll över honom. Han lät Pappa välja plats själv. Och han valde en plats vi alla tyckte om, en plats där vi som familj tillbringat mycket tid tillsammans. En plats med camping, bad, bärplockande, lek och skratt. En plats som måste betytt mycket för honom. Minnen och känslor han ville ha tillbaka och återuppleva innan han gick vidare. Anna, min syster, ställde sig på samma plats, och bad oss vara tysta. Vi stod där en lång stund, tills hon till slut vände sig om mot oss och sade: ”Tack. Jag ville känna samma sak som han kände.” Och jag förstår vad hon menar. Tystnaden. Lugnet. Naturen. Det går inte att beskriva eller få beskrivet för sig. Man måste uppleva det. Känna det.

Min son sade ”Vad synd att Farfar inte berättade för Farmor hur dåligt han mådde. Hon hade nog tagit honom till sjukhuset då. Eller ringt 112.”. Jag tycker också det är synd. Man har en skyldighet att berätta för sin familj att man mår så dåligt som han gjorde. Men han kunde inte det. Fick inte för han den där andra där inne. Han som tog livet av Pappa.

Honom hatar jag. Men min Pappa älskar jag.

Image

Hund bortskänkes

image

Vi behöver göra oss av med vår 11-åriga hund Rocky. Efter att vi fick vår Amanda har han blivit extremt beskyddade mot henne och aggressiv mot andra hanhundar. Idag hoppade han på en grannhund som kom för nära.

Vi är rädda att nästa steg är att han kommer att ”beskydda” Amanda mot andra barn, och då är det ingen som blir glad. Vi håller just på att flytta till ett område fullt med barn som springer runt på varandras tomter, så det finns en viss risk.

Vi söker därför en någon, utan små barn, som är intresserad av att ta hand om vår hund. Han är mellanstor, intelligent och fungerar som jaktkompis (är inte alls skotträdd). Går mycket bra ihop med tikar och är van vid att vara med vuxna katter.

Rocky är vaccinerad, chippad och har hundpass. Han är inte kastrerad. Den korta svansen är naturlig, den är inte kuperad.

Få en 3D-tv från LG

Nu har du chansen att få en ny 3D-tv från LG om du kan tänka dig att bli testpilot hos Smartson. Anmäl dig på  http://smartsontestpilot.se/lgcinema3d/bli-testpilot/ =)

Att få barn i Finland

Den 27:e november föddes vår dotter. Liten, vacker, söt, underbar och genomgo. Allt hade fungerat bra, förutom att jag inte fick stanna första natten när Nina hade värkar, och att förlossningen sedan tog 23 timmar. Men under själva förlossningen var alla mycket professionella och trevliga. Jag reagerade dock på att man lindade barnet på gammaldags vis, men det kunde man väl leva med.

Det jobbiga började efteråt. Då fick jag i och för sig stanna på rummet dygnet runt, eftersom det inte var så många som låg inne just då; man kunde därför göra om ett dubbelrum till ett familjerum.

Men personalen var inte särskilt intresserad av oss, att hjälpa till, visa, fråga, etc. Vi fick klara oss ganska mycket själva. Dag två kom någon in och visade hur man byter blöja. Så dags då. Just det var väl inget större problem, men visade lite på inställningen. Ingen visade Nina hur man skulle amma, ingen som gav tips på hur man kunde hålla, sitta, ligga, osv.

Dag tre, på morgonen,  kom de och sade att nu var det dags för vägning. Jag följde med när de vägde barnet. Det visade sig att hon gått ned 9,6 %, vilket var väldigt nära gränsen 10 %, då man anser att barnet behöver akut hjälp. De sade därför åt oss att mata barnet på en gång, så skulle vi väga igen efteråt. 20 minuter skulle det ta, det var lagom tid för att hinna att äta från båda brösten, ansåg man. Om hon åt för lite under den tiden så var vi tvungna att ge mjölkersättning, tyckte  barnmorskan. Eftersom både Nina och jag är övertygade om att flaskmatning medför risk för att störa inlärandet av amning var vi inte alls sugna på det. Men vi hade redan tidigare sagt att om man måste, så ville vi försöka med att mata från en liten kopp.

Men Fanny, som arbetsnamnet är, var inte alls intresserad av att äta. Hon hade inga sådana avsikter alls. Vilket medförde att hon på 20 minuter inte gick upp något i vikt. Barnmorskan sa åt mig att jag, på stående fot, fick välja mellan mjölkersättning och sondmatning. Stressad som jag var valde jag, förstås, mjölkersättning, men sa att de fick matta från medicinmugg, vilket hon gick med på. Hon försökte ett par gånger, och Fanny klarade ju inte det, så klart, det kan man väl inte begära att man ska kunna på en gång? Barnmorskan tittade på mig och sa ”se, hon kan inte, får jag *nu* ta flaskan?” Jag sa nej. Så hon provade med en kopp till, och den här gången gick det faktiskt riktigt bra. Hon fick i sig nästan alltihopa.

Barnmorskan följde med mig tillbaka in i rummet och hade ett ”allvarligt snack” med oss, och sa att vi måste ge henne ersättningsmjölk. Vi förklarade vår ståndpunkt och sade att vi ville få en ordentlig chans att försöka med amningen först. Jag berättade om hur det går till i Sverige, att vi blir hemskickade i princip så fort man kan starta bilen, och att man sedan får komma tillbaka efter en vecka och kolla vikten, om inte föräldrarna är oroliga under veckan och själva ber om hjälp. Hon fnyste något till svar och vände på klacken.

10 minuter senare kom hon tillbaka med en barnläkare. De två ställde sig med armarna i kors över sängen där Nina låg, och berättade att ”så här är reglerna, det är bara att följa dem”. Återigen förklarade jag att det fungerar jättebra i Sverige utan tvångsmatning andra dagen i livet, och sade att vi tyckte det var onödigt. Vi hade en diskussion i en och en halv timme med dem utan att komma någon vart. Ganska påfrestande. Det slutade med att läkaren sade att hon skulle konsultera med överläkaren.

Ett par timmar senare kom överläkaren. Mycket trevlig människa. Han började med att fråga oss vad vi tyckte, inte med att berätta om reglerna. Han lyssnade, ställde frågor, konstaterade att han visste ju att vi i Sverige lyckas med amningen i större utsträckning än man gör i Finland, och att det ju förvisso är beundransvärt. Sedan berättade han om varför de hade sina regler; barnet kan bli så slött att det inte orkar amma om det inte får näring, och att det i förlängningen kan få gulsot. Han kollade också amningen och sugtekniken, och konstaterade att Fanny verkade behärska konsten, frågan var bara om hon fick tillräckligt med mjölk. Vi pratade också om det orimliga i att barnet ska gå upp i vikt under de första dagarna, då det är relativt vanligt att det tar 3-5 dagar innan mjölkproduktionen kommer igång ordentligt. Han verkade hålla med.

Så det slutade med att han tyckte att vi kunde fortsätta som vi gör, och att vi – och de – skulle hålla extra noga koll på hur Fanny mår. På kvällen gick vi till barnmorskorna och bad om råd om något, nu kommer jag inte längre ihåg om vad, men det spelar mindre roll. Det märkliga i situationen var att den äldsta barnmorskan spydigt hävde ur sig att ”ja, nu har ju överläkaren tydligen beslutat att inga regler gäller för det där barnet, så ni kan ju göra som ni vill”. Tack och god natt, liksom.

Senare på kvällen kom de in och påminde om att det var vägning på morgonen, och att vi måste nu väcka henne var tredje timme och amma, så hon verkligen går upp i vikt. Nu började helvetet. Fanny var inte alls intresserad av att äta något; vi var stressade att få henne upp i vikt, och försökte med alla medel få henne att äta. Hon skrek och grät om vartannat. I en och en halv timme försökte vi innan Fanny somnade av utmattning. En och en halv timme senare ringde klockan igen, och proceduren upprepades. Först på morgonkvisten vaknade hon av sig själv och ville äta lite.

Vägningen visade att hon gått ner några 10-tal gram till sedan gårdagen. Man kunde nästan se barnmorskans ögon lysa i triumf då hon sade att ”nu måste överläkaren ta ett beslut om hur vi ska göra!” Ett par timmar senare fick vi prata med överläkaren, som samtidigt gjorde en undersökning av Fanny. Han konstaterade att hon såg alldeles utmärkt frisk ut, och att vi kunde fortsätta precis som dagen innan. Barnmorskan nästan kokade över, men sade inget.

Sista natten blev likadan som den tidigare. Barnmorskor som pressade till att amma: ”måste väcka var tredje timme, ni vill väl få bli utskrivna?”, och ett barn som protesterade högljutt mot att inte få sova, och inte alls ville äta.

På morgonen var vikten samma som dagen innan. En ny barnmorska var på plats, en som vi inte träffat tidigare. Hon var helt underbar. Hon satte sig och lyssnade på vad vi sade, vad vi tyckte och tänkte. Sedan sade hon: ”Gud, vad ni verkar kloka, till skillnad mot våra regler vi har här.” Sedan sade hon att hon, precis som alla som jobbar där, hade ju sina regler att följa, och att det var dem man var tvungen att rekommendera när man gav råd, men att hon personligen alltid ansett att man ska ge amningen en mycket större plats än vad man gör. Hon pratade med överläkaren, som nu ansåg att viktminskningen hade avstannat, och att vi kunde åka hem! Seger!

Väl hemma gick vi över till att amma när Fanny ville. Och att låta henne sova när hon ville. Två nätter utan tillstymmelse till stress från vår sida. Eller gråt från Fannys sida. Bara harmoni och god mat när hon vill ha det.

Idag kom en sköterska från motsvarande BVC och vägde Fanny. Förvisso inte samma våg, och förmodligen inte kalibrerad på samma vis, men ändå… 120 gram mer än för två dagar sedan. För mig verkar det som att Fanny mår utmärkt. Och det gör vi också nu.

Radiotjänst skickar bluffakturor

För att göra en lång historia kort, jag har fått två fakturor av Radiotjänst. En (som jag tidigare har stått på) som egentligen skulle till min exfru. Den fick jag förra månaden. Och betalade som en god medborgare. Och nu har jag fått en till. Som ska vara betald i slutet av oktober. Och den är tydligen verkligen för mig. Så säger de i alla fall på deras kundtjänst.

Jag tyckte inte det var något problem, föreslog att de bara krediterade mig för den falska fakturan (som de skickat som e-faktura, till min internetbank). Men där började problemen. Det var ju inte möjligt. För de ”kan inte se” att det verkligen är jag som har betalat fakturan. En faktura som är skickad till mig till min internetbank. Vem annars skulle ha betalat den?

Nej, hon hade två ”mycket bättre” lösningar. En var att jag ska komma överens med min fru, som jag ligger i skilsmässa med, att hon ska betala min räkning i stället. Den andra var att jag ska gå till banken och be om ett kvitto på att jag har betalat den felaktiga räkningen. Då, minsann, kan de kreditera mig min nästa faktura.

Dessutom tyckte damen att jag skulle ”hålla bättre koll” framöver, särskilt i februari. Jag måste alltså komma ihåg mitt kundnummer hos dem för att vara säker på att inte betala andra människors tv-innehav. För de skickar fakturor till helt fel människor, sätter andras namn på folks kundnummer och beter sig rent allmänt kaosartat.

Någon kompensation för detta kunde hon inte ge mig, eftersom faktureringen sker med lagstöd(!) och kan inte göras något åt. Jag frågade henne med stöd i vilken lag de skickar fakturor till mig för andra människor, men det kunde hon inte riktigt svara på. Dock kompenserar man aldrig för några fel man begår.

Kontentan av det här: Radiotjänst skickar bluffakturor och avsäger sig allt ansvar för det.

Hon lovade att någon chef skulle återkomma till mig och förklara beteendet mer ingående. Återstår att se. Jag börjar misstänka att Radiotjänst är släkt med boxer-robert. Har man monopol så har man.